När tempot går ner och bandet spelar ”Den fulaste flickan i världen” stannar publiken upp, sången griper tag i en. Det totala mörkret Håkan förmedlat med tidigare plattor är tillbaka lika skoningslöst som då. Männsikor runt om en håller om varandra och det fattas bara att någon ska falla i gråt.
Jag står på perrongen med bandspelaren i handen, vårt festivalband sjunger på sista versen. Min polare Bönan möter upp med ett leende på läparna, det kommer bli en action-packed afton det här. Vi styr våra steg mot närmaste Netto för att köpa loss några kalla öl.
Efter inköpet slår vi oss ner på Rådhusplatsen, sex timmar till konsert.
Efter en handfull öl möter vi upp några danska kamrater. Efter vidare uppvärmningsritualer beger vi oss mot Pumpehuset i centrala Köpenhamn. En trevlig och intim lokal där publiken kan komma riktigt nära om man vill.
Vi är lite sena men Håkan har inte entrat scenen än. Vi trycker oss fram och precis när vi når scenkanten drar bandet igång. Håkan ger oss en rivstart med ”Ramlar” och det är glada miner överallt, dansande eller snarare hoppande människor sjunger med i refrängen.
Konserten fortlöper, repotoaren är en blandning av gamla guldkorn och ganska mycket från den nya skivan ”För sent för Edelweiss”. Trumpeterna ljuder, det rycker och spritter i kroppen, det går bara inte att stå still.
När tempot går ner och bandet spelar ”Den fulaste flickan i världen” stannar publiken upp, sången griper tag i en. Det totala mörkret Håkan förmedlat med tidigare plattor är tillbaka lika skoningslöst som då. Männsikor runt om en håller om varandra och det fattas bara att någon ska falla i gråt.
När musiken dött ut tittar kamraterna jag var där med på varandra, jag kan höra hur någon besviket konstaterar att ”En midsommarnattsdröm” aldrig kom, precis då återvänder bandet in på scen. Lyriska blickar möts och som ett startskott för en hundrametersfinal lyfter hela publiken från marken, eufori sprider sig i lokalen.
Vet inte om jag behöver konstatera det, tror de flesta har förstått, men jovisst är det så att Håkan aldrig varit så bra som nu.
Plats: Pumpehuset, Köpenhamn
Publik: 1500 (uppskattningsvis)
Längd: 2h10min
Bäst: ”En Midsommarnattsdröm” och ”Kärlek är ett brev skickat tusen gånger”
Sämst: Att konserten tog slut
HENRIK FRIANG
